Min Månadsfavorit mars 2018

Kors och tvärs på en iskall nivå, Sunnanå, Vänern

Isen på Vänern låg så långt ögat kunde nå. Sakta men säkert hade den byggts på under en lång period av kallt väder. Från stranden vid Sunnanå kunde man se att sjön och vinden pressat upp isen till höga isvallar långt ut. Äntligen var det vinter på riktigt.

Benny försäkrade mig om att isen var säker att gå på. Vi packade vår utrustning. Iklädda isbroddar under stövlarna, isdubbar runt halsen och en kraftig ispik gav vi oss ut. Benny hade även tagit med sin fars gamla fiskesläde som han lade sin utrustning på och som även gav honom ett gott stöd på det halkiga underlaget.

Det krasade kring varje steg när broddarna bet i isen. Vinden var inte stark men den var ganska kall och kändes uppfriskande. När vi blickade rakt österut så var det litet disigt och isläggningen gav en häftig oändlighetskänsla. Isen och himlen gick upp i varandra och  blev till ett.

Fotomotiven fanns överallt. Isen visade sig för mig förvånande tjock och det kändes helt säkert. Vi gick ut mot Sunnanås inlopp och skären längst ut där isen pressats upp till meterhöga vallar. Isen hade frusit till i etapper och bitvis var den väldigt skrovlig och besvärlig att gå på. På andra ställen var den slät och skinande blank. Dagen före hade det snöat lite och snön hade med hjälp av blåsten lagt sig dekorativt i olika mönster.

Rörelser i isen hade gjort att den fryst till i olika nivåer och sprickor hade uppstått i det översta lagret. De hade lagt sig kors och tvärs i ett mönster som om en jätte hade åkt skridskor. Fotoinspirationen var på topp och stora och små landskapsmotiv gav oss en trevlig dag att minnas.

© Foto & text Rolf Linder