Ett landskap med guldglans
Ibland är det roligt att fotografera något som i kräsna naturfotokretsar ibland betraktas som väldigt banalt men ofta – ack så vackert. En riktig solnedgång i olika gula nyanser med en släng av lila och blått.
Hela dagen hade bjudit på strålande solsken utan ett endaste moln. Ni vet ett sådant där ljus som mitt på dagen är helt hopplöst att fotografera åtminstone landskap i. Dessutom hade det varit ganska blåsigt. Framåt sena eftermiddagen mojnade vinden.
Jag kände ett omättligt behov av att åka ut med kameran och chansade på att jag kunde hitta något längs Vänerns kust. Väderleksappen visade precis när solen skulle gå ned vid den här tiden på året.
Jag tog mig ut i god tid och inväntade vad som skulle hända. Framför kameraobjektivet hade jag dels satt ett gråfilter för att få lång exponeringstid och dels ett avtonat filter för att jämna ut kontrasterna mellan land och vatten.
Nu var det bara att invänta solens rörelse och nedgång. Det blev absolut vackrast när solen gått ned under horisonten. Sakta men säkert förändrades färgerna. Kylan tillförde en kall nyans. Till en början dominerade de gula färgerna men de blandades upp med lila och blått. Färgerna kompletterade varann vackert och solens varma ljus reflekterades i de våta stenarna som glänste som guld.