Underbart men kort
Våren är en fin tid. Det blir ljusare och varmare. Naturen vaknar upp och tar på sig en ny klädedräkt. Som naturfotograf är det en hektisk tid. Önskelistan på vad som man ska fotografera är lång och tid och ork räcker inte alltid till.
Återkommande saker som blåsippor och vitsippor är prioriterat och är något som jag försöker mig på varje år. Det är en utmaning att söka nya uttryck och få bilder som inte ser ut som tidigare.
Blåsippan kommer först och är klart svårast att fotografera då den oftast står i stökiga miljöer med mycket ris och löv som försvårar kompositioner med behagliga bakgrunder. Det är oerhört lätt att få med störande saker som förstär annars utmärkta motiv.
Vitsippan däremot som kommer lite senare bäddar snabbt in sig i en skön grönska som hjälper till att mjuka upp omgivningen. Det blir sen lite extra roligt när båda blommorna visar upp sig samtidigt på samma plats. Blått, vitt och gult gör sig fint tillsammans.
Sol är många gånger en fördel då den får blommorna att öppna upp sig ordentligt. Den kan i och för sig också vara en nackdel då den lätt kan lysa upp och förstärka färger och ljusa ytor i bakgrunden.
Jag söker ofta motljus eller sidoljus för att lyfta fram strukturen och mönstren i blommorna. Ligger bakgrunden i skugga så är möjligheten stor att få den helt svart.
Blommorna är så ljusa och kontrasten mot skuggan gör att man genom en liten underexponering kan få bakgrunden helt svart. Lyckas man med det så finns inget som stör bilden baktill.
Vitt, blått och svart är vackert tillsammans och är ju dessutom färgerna i den estniska flaggan. När dessa färger kryddas med den svenska färgen gult så blir det en tilltalande bild. En bild av våren.