Min Månadsfavorit december 2017

Ett inrrrrrrrrrrrrrrrutat liv

När jag studerar småfåglarna vid utfodringsplatsen i min trädgård under vintern så blir jag enormt fascinerad av deras beteende. Dagarna är korta och ljuset sparsamt. De kommer när ljuset är tillräckligt starkt för att de ska ha kontroll på sin egen säkerhet och kunna undvika rovfåglar. På eftermiddagen drar de sig tillbaka innan mörkret faller och ugglorna får övertaget med sin skarpa syn.

Blåmesen uppvisar stadigt samma mönster och beteende. Den är framfusig och orädd men ändå extremt försiktig. Jag kan se att den har ett öga på maten och ett på omgivningen. Hela tiden. Deras besök är korta och vid minsta misstanke så flyger den iväg. “Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr” låter det i luften när vingarna arbetar och flocken blixtsnabbt lämnar. Oftast uppfattar jag inte med mitt människoöga anledningen till varför. Beteendet verkar nervöst men är naturligtvis utvecklat under år av evolution i fåglarnas dagliga liv.

Det kan sedan vara tomt under en ganska lång tid. Vad gör de? Vilar de sig? Kontrollerar de på avstånd om det är säkert att återvända? “Rrrrrrrrrrrrrrrrrrr” låter det plötsligt och så dyker den ena efter den andra upp igen. Återigen med till synes full kontroll på omgivningen. Energiskt hackar de på nötterna och talgbollarna. Några tar med sig ett solrosfrö och sätter sig på en gren i det skyddande plommonträdet intill.

Detta upprepas hela tiden, varje dag under vintern. Beteendet är inrutat in i minsta detalj och bygger naturligtvis på att undvika faror och för att få i sig så mycket mat och energi som möjligt så att de överlever vintern. En kamp för tillvaron. Det spelar ingen roll om det är blåst, regn, snö, sol, minus- eller plusgrader. Varje dag, inrutat och tryggt.

© Foto & text Rolf Linder