Oro i leden
Jag passade på att åka ut med kameran när naturen bjöd på snöfall. En av de få dagarna denna vinter. Snöfallet var ymnigt och det blåste samtidigt kraftigt. Snön låg nästan vågrätt i luften. Allt blev på kort tid helt vitt. Temperaturen var på gränsen och den blöta snön lade sig dekorativt på trädens västsida. Det lade sig snabbt ett decimetertjockt täcke på marken. Stora flockar av gäss och svanar var samlade ute på åkrarna.
Jag körde över de stora slätterna ute i Grinstad. Flockar på 30-40 individer var samlade på många ställen. Kameran var beredd i bilen och jag gled sakta fram. Alla dessa flockar har en oerhörd vaksamhet på sin omgivning. Man ser att det i varje flock finns ett antal individer som med sträckta halsar spanar av allt som rör sig. De har ett säkerhetsavstånd och så fort man kommer innanför en för ögat osynlig gräns så börjar de bli oroliga.
Bilen är i sig ett gömsle och så länge som fordonet är i rörelse är allt lugnt. När jag stannade till i närheten av flocken av gäss så blev det genast oro. Flera reste på sina halsar och det blev ett ivrigt och högljutt kacklande.
Några började röra på sig och gå framåt. Först lugnt men sedan mera oroligt och intensivt. Några började småspringa och efter en liten stund hade det spridit sig till hela flocken. Under högljutt trumpetande fick de luft under vingarna. De flög mot vinden för att lättare komma upp. Snart hade hela flocken lyft och de avtecknade sig mot den vita himlen. Mot fåglarnas undersida kunde man se vita streck av det intensiva snöfallet.
Jag tycker att jag lyckades få en bild som väl beskriver fåglarnas verklighet om vintern med ständig vaksamhet och samverkan för att i tid kunna flyga iväg och sätta sig i säkerhet.