Min Månadsfavorit januari 2019

Vinterns gåtfulla och enbenta tuffing

Strömstaren är en annorlunda individ i vårt fågelsamhälle. När många arter flyttar söderut för att undvika kyla och snö så stannar den kvar hos oss. Inte nog med att den väljer att stanna kvar. Den har också valt en livsmiljö som ställer en del krav. Minst sagt.

Den lever en stor del av sin aktiva tid i och under vattnet. Från snö- och isbelagda stenar och grenar dyker den ned i det kalla strömmande vattnet. Den är borta långa stunder för att sedan dyka upp med mat i sin näbb. Det spelar nästan ingen roll hur strid strömmen är. Helt orädd kastar den sig i. Flytande på vattenytan förs den simmande med strömmen för att sedan dyka ned igen. Det här upprepas hela tiden, dagen i ända fram till det blir för mörkt att hitta mat.

Hur klarar den av att leva i denna miljö? Den har som simfåglarna en gumpkörtel som avsöndrar fett som den smörjer in sin fjäderdräkt med. Vingarna är breda och runda och används när den tar sig fram under vattnet. Benen och klorna är kraftiga och är säkert till god hjälp för att hålla sig kvar på botten när den söker efter mat. Öronen och näsborrarna kan stängas till och skelettbenen saknar luftfyllda håligheter. Fågeln känns väldigt fascinerande och på samma gång gåtfull med tanke på val av sin livsmiljö.

Den har många lokala namn som, strömprästen, forskungen och ågubben. Norge har den som sin nationalfågel.

När jag fick upp bilden på dataskärmen så upptäckte jag att den här strömstaren bara har ett ben. Kan det verkligen vara sant? Jag vet inte. Det kan vara så att den hamnat i en vinkel mot kameran som gör att man bara ser ett ben.

Hur den i så fall klarar av sin extrema livsmiljö är sannerligen imponerande och – gåtfullt. Oavsett så är den onekligen en tuffing!

© Foto & text Rolf Linder