Min Månadsfavorit september 2017

Trollens skogar vid Ödskölts moar

Jag har en stor dragningskraft till gammelskogar. Till det mörka och gröna sköna. Vårt landskap hyser fortfarande en hel del sådana här skogar och jag läser på kartor och letar efter platser som jag tror bjuder på dessa trolska miljöer.

Särskilt om hösten när regn och fukt framhäver de mustiga färgerna brukar jag söka upp dem. Marken och stenarna täcks av mjuk mossa.  Träden runtomkring har nått en ansenlig ålder och på dess grenar växer hängande skägglavar. Några har ramlat och har med tiden förenat sig med marken och blivit överväxta med mossa och svampar. Röda flugsvampar lyser förföriskt mot allt det gröna.

Det är hackspettens och ekorrens skog. I bakgrunden kan jag höra  försiktiga, knackande läten och när jag tittar upp ser jag en större hackspett kika fram bakom en trädstam. I ögonvrån känns, mera än syns en snabb skugga. Ett smackande läte avslöjar att det är ekorren som kommit fram för att undersöka skogens nya besökare.

Det är så förunderligt rofyllt tyst. Mossan dämpar effektivt alla ljud. Landskapet smittar av sig på mig och jag blir omedvetet försiktig och själv dämpad för att inte störa. Det känns behagligt. I min väg tonar stora stenar upp sig.  Min fantasi skenar iväg ett kort ögonblick. Var det inte något som rörde sig där bakom?

Jag har svårt att slita mig från platsen. En kopp kaffe på den polstrade stenen smakar gott. Suck – låt ögonblicket aldrig ta slut. Jag kommer tillbaka.

© Foto & text Rolf Linder

 

This function has been disabled for Melleruds fotoklubb.