En fågel som sticker ut
Steglitsen är en mycket vacker fågel. Den har en färgprakt som i svensk natur är något utöver det vanliga. Under århundraden har den tragiskt nog också hållits som burfågel.
Dels för sin färgprakt men också får sin vackra sång. Sitt namn har den enligt historiebeskrivningen sannolikt fått från delar av sitt läte som beskrivs som ”stikkelitt, stikkelitt”.
Fågeln sticker ut inte bara för sin vackra klädedräkt och sin sång. Den lever ocksä en stor del av sitt liv i en miljö som bokstavligen kan beskrivas som utstickande.
Den gillar skarpt olika tistlar och väddarter där den söker sin föda framåt hösten. Växterna är överallt täckta av ett skyddstäcke av sylvassa taggar. Taggar på sina frökorgar, stjälkar och blad.
Helt till synes obekymrad så klättrar den runt på kardväddens sylvassa frökorgar. Den sitter med sina klor direkt i taggarna och plockar effektivt från korgarna med ett knäppande läte.
En unge som egentligen klättrade runt och plockade sin egen mat passade på att tigga från en av sina föräldrar. Den fladdrade med sina vingar rakt ut och pep energiskt får att visa vad hen ville.
Hens förälder hade krävan full med frön och hen matade tålmodigt sin unge. När båda var nöjda så fortsatte var och en på sitt håll med sitt idoga födosökande.
Flera steglitsar kom flygande fram och tillbaka. Alla klättrade runt bland de sylvassa taggarna, ibland hängande upp och ned och där de med sin spetsiga näbbar effektivt plockade ut frön efter frön.
Det är onekligen en fascinerande fågel som bildligt och bokstavligt talat sticker ut.